Språkteknologi för alla – men hur? Rapport från Unescos konferens LT4All

Hur kan vi utveckla språkteknologi för alla? Det var utgångspunkten för Unescos konferens Language Technologies for ALL (LT4All) 24—26 april i Paris. Jacob Larsson, språkteknolog på Språkbanken Sam, var på plats.

Berätta om konferensen!

– Konferensen fokuserade på hur vi kan utveckla språkteknologi för språk med få resurser, hur språkteknologi kan användas för att revitalisera hotade språk och för att bygga inklusiva samhällen och låta fler kommunicera med varandra på sitt eget språk.

Konferenserna är unik eftersom den samlar nästan alla som jobbar med språkteknologi för hotade språk: big tech, det vill säga de stora teknikföretagen som Google, Apple, Meta och Microsoft, forskningsvärlden, offentliga organisationer, aktivister och språksamhällena i sig. Det är ovanligt att alla möts på en och samma plats och stundtals blev diskussionerna ganska intensiva. Det finns stora utmaningar. Till exempel skapar frågor om ägande av språkliga data debatt. Många språksamhällen vågar inte lita på stora företag utan vill ha autonomi över sina data och själva ta fram verktyg anpassade för sitt språk och sin kultur. Ett varnande exempel är att Google utvecklade tangentbord och maskinöversättning för inuktitut utan att ha samarbetat med inuiterna själva, vilket resulterade i att verktygen blev väldigt dåliga och skapade en stor skepsis för språkteknologi inom talargrupperna. Så för språksamhällena, framförallt med en historia av kolonialt förtryck, är det viktigt att vara delaktiga i processen.

AI är en annan utmaning. De mindre språken behöver idag inte AI och språkmodeller utan snarare traditionell språkteknologi som ordböcker, tangentbord och stavningskontroll. Det är det viktigaste för de flesta språk för att få fler att skriva och läsa på språken, framförallt i en digital kontext. Det är något som många språksamhällen vill fokusera på, och precis det vi fokuserar på inom Språkbanken Sam.

Vad tar du med dig?

– På konferensen fanns en stor spännvidd av språk representerade, från språk i Nordamerika med ett tjugotal aktiva talare till luxemburgska, isländska och indiska språk med flera miljoner talare. Situationen och förutsättningarna för de olika språken skiljer sig rätt mycket liksom relationer till big tech och statliga aktörer. Det är omöjligt att ta fram en gyllene lösning för alla. Och även större språk har problem med att ta fram språkteknologi själva. Så det behövs dialog, oavsett vilka man vill föra dialog med.